En barnfilmsambassadörs ajö

Gröna baskern har försvunnit på något tåg någonstans så det passar bra.
Och ajö tar jag helst med några skräckfilmer:
Spöklika, snitsiga och roliga.
För läskiga? Borde kanske censureras? Döm själva. De barn som har gjort dem har haft kul!
Filmerna är gjorda av eleverna i sjätte klass på Filminstitutets kompisskola Björngårdsskolan i Stockholm. Till sin medhjälp hade de filmaren och filmpedagogen Erling Ericsson.
Han skriver så här om arbetet:

Tema: SKRÄCK
Ett riktigt önskeprojekt. Fin respons från skolan.
Klassen delades upp i fyra grupper med fem till sex elever i varje grupp.
Vi utgick från min metod ”att berätta med ord, bilder, rörelse och ljud” där ord står för manus (storyboard). För detta första steg i produktionen fick vi 90 minuter. Det var intressant att se hur eleverna samarbetade och kom fram till fyra berättelser baserade på deras uppfattning om skräck och skräckfilm.
Nästa steg: att bildsätta berättelserna. Redan i en storyboard finns ju bilder, men nu skulle ”skådespelarna” skapas. Jag föreslog cut-out som teknik, figurer i papper med lösa armar och ben och olika ansiktsuttryck. Blev väldigt ”verkligt”, tyckte eleverna. Även här arbetade vi i 90 minuter.
Animationen fick i princip en dag per film. Det behövdes. Alla var delaktiga och animerade i min särskilda animationslåda. Nu med en surfplatta på taket. Perfekt teknik för elever vana vid just surfplattor.
Filmerna redigerades under arbetets gång. Händer suddades ut och scener förlängdes eller kortades. Till slut ljudsatte eleverna filmerna med sina egna röster.
Premiärfest hade vi på skolan med visning av filmerna och mingel. De flesta föräldrar var där.
Nu känner jag ett behov av att diskutera begreppet skräck med filmerna som utgångspunkt. Jag såg mer skaparglädje än skräck hos barnen.

Ja, djupare sett är berättandet kanske ett sätt att hålla skräcken för att dö på avstånd?
Alla spökhistorier vi berättar för varandra under våra liv handlar kanske också om att närma sig det förbjudna?
Titta på de roliga filmer som barnen har gjort. Gemensamt innehåller de sådant vi alltid möter i skräckfilm: famlande i mörker, något okänt som bankar på dörren, leva, dö, vakna, det groteska med blod, blod, blod…
Kanske handlar de om det vi vet något om: LIVET och att dessa skräckberättelser får oss att känna oss LEVANDE.
Nästa utmaning är det spännande livet!

Jag har i två år varit på resa i det avlånga Sverige och mött många som jobbar med unga och film och jag har fått sprida budskapet:

  1. SE OCH UPPLEVA FILM
  2. UNDERSÖKA FILMENS SPRÅK
  3. GÖRA OCH SKAPA FILM

Det borde alla få! Många barn har sagt att de för sällan får gå på bio och njuta i salongens mörker.

Hej på er, vi ses! Min djupa övertygelse är kvar. Och ser ni mig marschera med det där gamla plakatet från 70-talet: ”Fantasin till makten” – gör fler och egna.
I vår tid av stress, perfektionism och jakt på skolbetyg bör den parollen dammas av.
Alltför många barn får lära sig alltför lite om hur mycket de kan fantisera och uppleva.
Så: in i biomörket med er allihop!
Nu finns det snart en ny barnfilmskonsulent.
Nu ska det väl äntligen hända något. Eller?

https://youtu.be/Ubf_98pAgHY  Dark Room

https://youtu.be/5qvqZe7j8E4  Den sjuka doktorn

https://youtu.be/xikn8e3aLb8   The Doll

https://youtu.be/ur6rhzMGYhk  Lights on

Suzanne2.jpg

Foto: Karin Alfredsson

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s